tjenare. vaknade upp vid åtta idag och drog i mig en stor djuice och en té sen gav jag mig iväg i slasket till gymmet där jag tränade lite bröst och biceps :)
sen har ja inte gjort så mkt bara degat hemma och var lite på stan också. fixade lite på banken. har fått in lite studiebidragsåpengar samt mina 600kr från nikos som han var skyldig. tack:D
ska käka renskav till middag och sen se lite tv och sist fixa mig och sedan dra till tessi.
tjena. vaknade vid sju vet ej varför. har druckit en halv liter appelsin djuice och en kopp té. tänkte gå och gymma ett tag nu och sen ska jag till banken och göra ett litet ärende och sen kanske dega på stan eller något var länge sen jag bara vart ute och chillade :)
tjena tjena. har varit och gymmat idag som vanligt med jannis. går bra nu. känner att jag kommer komma upp till mina 70kg som jag siktar på tills sommaren. väger nu 65 och innan jag började träna vägde ja fan 60bara hehe.
har inte gjort så mkt mera. pratat lite med tessie i telefon och jag ska komma över till henne och chilla lite i morn så det blir kul att träffa henne, var fett länge sen.
vill att det ska bli vår nu pallar inte det här kalla vädret och skit. fast vi har ju iaf vit snö i stället för brun :=)
Såg på den här filmen igår. var ruskigt bra och nu i natt fick den hela 8oscar på oscars galen. så jag tycker verkligen ni ska se den annars missar ni en väldigt bra film tycker jag :D
Ödet har sitt finger med i spelet i var och varannan film i Hollywood. Så ock även här när brittiske frifräsaren Danny Boyle förenar så skilda ingredienser som gripande indiskt sociodrama, ungdomskärlek och lekprogramdeltagande (!) - allt delar av 17-årige Jamal Maliks öde.
Från ingenstans hamnar den lottlöse slumslyngeln i den indiska versionen av internationella programkonceptet ”Vem vill bli miljonär?” och blir en folkidol som svarar rätt på fråga efter fråga. När det står klart att han vunnit rekordsumman 10 miljoner rupies arresteras han - programledningen misstänker fusk och vill att polisen bankar ur honom sanningen.
Svaret på hur han kunnat besvara alla frågor ligger i Jamals tunga förflutna tillsammans med äldre rötäggsbrorsan Salim och föräldralösa flickan Talika, och filmen klipper mellan den trista kontorsmiljön på polisstationen och den kaskad av intryck som bildar fond för uppväxten i storstaden Mumbai. Lokalfärgen förstärks av den indiska medregissören Loveleen Tandan (”Monsunbröllop”) och faktumet att de duktiga barnskådisar som spelar huvudpersonernas yngre versioner är riktiga indiska slumbarn som filmteamet lärt upp.
Visuellt är det superbt med en mustig, färgrik och vibrerande intensitet i fotot. A.R. Rahmans prisbelönade soundtrack varvas medvetet dynamiskt med M.I.A:s kontemporära klubbtracks när slumungarna rusar över tågtaken som antiloper.
På Golden Globegalan blev det storpott för bästa regi, dramafilm och musik – men riktigt så bra är det kanske inte. Manuset har sina tydliga brister. Pendlingen mellan nutidens miljontävlare Jamal och slumområdenas renhjärtade pojkspoling är berättartekniskt berättigad men i ärlighetens namn ett forcerat grepp. I sin entusiasm över att knyta ihop säcken i sin multifacetterade ödeshistoria hoppar Boyle obekymrat i tid. För en film där hela intrigen centreras kring ett tävlingsprogram är det märkligt vårdslöst att utelämna hur huvudpersonen ens kom att delta i programmet. Man verkar också glömt att överföra den lilla Latikas starka personlighet och charm i övergången till ung kvinna. I vuxen version blir hon en anonym skönhet utan egna definierade drag.
Kärleksvinkeln känns som en svag eftergift till konventionen – den enkla fortsättningen på barndomens tre ödesbundna tre musketörer. Vuxendelen av filmen fungerar bäst under de svettiga stunder när Jamal (intensivt och träffsäkert spelad av Dev Patel) ställs mot den pompöse programledaren i frågeleken och ett psykologiskt spel mellan två uppkomlingar – eller med filmens degraderande slangterm, ”slumhundar” äger rum.
Barnboksskimrande pojkdrömmar förenade med vapenviftande brutalitet. Som regissör har Boyle en unik tillgång – han levandegör barns tankevärld och verklighet utan att tappa förankringen i en vuxnare intrig. Boyle är typen av filmskapare som ständigt vågar ta nya vägar – efter att skräckfilmen ”28 dagar senare” blev en framgång provade han på sci-fi genren i ”Sunshine”. Till skillnad från den andre kände brittregissören Guy Ritchie innehåller Boyles filmer alltid en fördjupning gärna av existentiellt eller moraliskt slag. Historien om bröderna Jamal innehåller också sådana element – medan Jamal är ärlig och oförstörd dras Salim redan tidigt till kriminellt beteende men framförallt är det en saga om en lottlös slyngel som satsar på sin dröm om kärleken och vinner både miljonerna och folket på kuppen.
Själva finishen känns lite väl tillrättalagd och konventionell – närapå en antiklimax. Annat är det med dem klockrena Bollywoodavslutningen där skådisarna shakar loss på perrongerna (såhär ska feelgood se ut!). Men sen har vi det här med att våga försöka göra något säreget som filmskapare. Det räcker en lång väg.
